Peer-to-peer

Peer-to-peer: Substantiv / peer·​to·​peer /ˌpɪər tə ˈpɪər/

Peer-to-peer (P2P) avser ett nätverk där datorer eller enheter direkt kommunicerar med varandra utan en central server. Istället för att använda en central myndighet, som en server, är alla deltagare i nätverket både klienter och servrar som delar och tar emot information.

Definitioner av peer-to-peer

1. Direkt kommunikation mellan enheter

En nätverksmodell där enheter kommunicerar direkt med varandra utan behov av en central server.

2. Decentraliserad nätverksstruktur

Ett system där deltagare i ett nätverk delar resurser och information direkt, vilket gör nätverket mer robust och mindre sårbart för centrala fel.

Exempel på ”peer-to-peer” i en mening

1. Fildelningstjänster som använder peer-to-peer teknik tillåter användare att utbyta filer direkt med varandra.
2. Genom att använda ett peer-to-peer nätverk kan vi dela resurser utan att behöva en central server.
3. Bitcoin-nätverket är ett exempel på ett peer-to-peer system som fungerar utan en central myndighet.
4. Spel använder ibland peer-to-peer teknik för att ansluta spelare direkt till varandra, vilket minskar latens.
5. Den decentraliserade naturen hos peer-to-peer nätverk gör dem svåra att censurera eller stänga ner.

Synonymer och relaterade termer

• P2P
• Decentraliserat nätverk
• Distribuerad kommunikation

Ursprung

Termen ”peer-to-peer” kommer från engelskan, där ”peer” betyder ”jämlike”. Det beskriver en modell där alla enheter eller ”jämlikar” i ett nätverk har lika mycket makt och ansvar.

Ordets historia

Etymologi

Begreppet ”peer-to-peer” började användas i samband med datanätverk under slutet av 1990-talet, när teknologier som Napster introducerade nya sätt att dela information direkt mellan användare.

Första kända användning

Termen ”peer-to-peer” fick bredare användning i början av 2000-talet i samband med ökningen av fildelningsprogram och andra applikationer som använde denna teknik.